Antagligen har jag inte fattat ett skit av postmodernismen

Jag har inte hajat det där med postmodernismen förut. Jag gillar filosofi men hade bara lite koll på de de gamla gubbarna, såsom Kant, Spinoza, Leibnitz etc. – och så de gamla grekerna, så klart Jag tycker om att få perspektiven vridna och få nya tankefigurer i skallen.
 
Nackdelen med de klassiska filosoferna är, enligt mig, att de försökte skapa  metaperspektiv på allt. På något sätt är de fast i Platons grotta allihop och alla försöker de få det till att just deras metaanalys av verkligheten beskriver de sanna orsakerna till skuggorna på grottväggen. Och så tjafsar de sedan inbördes i eviga rundgångar om vem som har rätt. Metaperspektiv tillsamman med “jag har rätt” leder till något jävla auktoritetspissande där den som uttrycker sig mest obegripligt vinner. De som känner mig vet att jag har grava auktoritetsproblem så oftast ruttnar jag på filosofernas slagsmål om vem som har patent på sanningen efter ett tag.
 
Nu är ju iofs postmodernismen känd för att vara just obegripligt – och ärligt fattar jag inte allt i postmodernismen heller – den verkar betydligt rörigare än de strukturerade klassiska sanningspatent-sökande filosoferna. Postmodernister brukar anklagas för att “everything goes” – det vill säga, vilket argument som helst duger. Det gör att de blir hatade av platonister (vilket oftast naturvetare är) som har sin fasta tro på att det går att utforska den sanna världen och hitta de platonska kropparna som skapar skuggorna i grottan (japp, säkert jävligt förenklat – men jag är ingen jävla filosof, så jag kan skriva va fan som helst 🙂 ).
 
Men just i soppan i postmodernismen finns konstigt nog något som tilltalar mig. Säkert beroende på min auktoritetsdefekt som med största sannolikhet snart finns inskrivet i DSM (fan allt verkar ju vara ett syndrom nu). Det finns något befriande med att utforska postmodernismen just för att jag inte riktigt hajar vad de vill säga. Jag känner mig smartare ju mindre jag fattar – en perverterad form av Sokrates “Jag är mycket smartare än alla andra för jag fattar i alla fall att jag inget fattar” 🙂
 
Postmodernismen verkar, såsom jag fattar det (eller kanske snarare – inte fattar det 🙂 ), ha uppfattningen att vi aldrig kommer kunna få någon klarhet i vad som orsakar bilderna på väggen i Platons grotta. De metaanalyser som görs är reduktionistiska och kapar bort delar av verkligheten. Denna reduktionism baserar sig på de tankefigurer som vi blivit fjättrade till att se världen som råder i den tid vi lever i.
 
T.ex Foucault tar upp fängelsesystemet. Vi tror att vi lever i en mer upplyst humanistisk värld idag där fångarna ska reformeras in i samhället igen. Förr i tiden halshögg makten folk för att hålla folket på plats. Vi tror att vi gått framåt och blivit friare. Men enligt Foucault har bara makten ändrat taktik för att tukta medborgarna. Makten har satt upp diktat för vad som är “normalt” och fängelsesystemet syftar till att fångarna ska reformeras in i samhällets normer igen – fångar ska inte straffas de ska få behandling så att de passar in i samhället igen – de ska normaliseras.
 
Men Foucault menar att fängelsemurarna omsluter hela samhället – alla ska normaliseras – vi är alla fångar. Vi kollar på TV som berättar vad som är normalt och vad som inte är acceptabelt. Vi har ett psykologiskt lexikon kallat DSM som klassificerar avvikande beteenden som onormala – t.o.m sjukliga. Etc etc.
 
Normalitetsbegreppen blir för Foucault det galler som dikterar vad vi får och inte får göra men även vad vi får och inte får tänka. Genom att vi har dessa tankebojor blir vi alla omedvetet maktens fångar i fängelset kallat samhälle; fjättrade av vad som är “normalt”. Men inte nog med att vi vaktar oss själva genom att hålla oss inom normalitetens ramar – vi vaktar varandra genom att döma avvikande beteenden – den som trampar utanför normaliteten är det något fel på (och har säkert någon jävla diagnos enligt DSM).
 
Så för Foucault är vi inte mer upplysta eller fria än de på medeltiden när folk dödades på alla upptänkliga grymma sätt som straff för att gått utanför normerna som rådde då. Makten i dagens system har bara hittat ett effektivare sätt att få alla att rätta sig efter normerna (jmf med Goethes “Ingen är så hopplöst förslavad som den som tror sig falskeligen vara fri”).
 
Man kan tro att Foucault menade att det bara är att kasta av oss alla normalitetskrav så blir vi alla fria. Men enligt Foucault måste samhället ha normer annars brakar det samman . Och dessa normer måste i sin tur bygga på makt och hierarkier – allt annat tänkande är naivt . Vad vi inte kan göra, enligt Foucault, är att moraliskt döma andra tider och tro att vi kommit så mycket längre i utvecklingen.
 
Det finns en hel del i Foucault tankar ovan som jag kan tycka är vettiga (om jag nu fattat Foucault rätt – men jag använder mig av postmodernismens “everything goes” – så jag ger mig rätten att skriva va fan som helst 🙂 ). Samtidigt finns det något gravt omoraliskt (vad som är moral blir ju bara en normalitetsmåttstock som håller oss fängslade – det finns ingen moral – återigen min tolkning av Foucault ). Det finns även något defaitistiskt i postmodernismen som verkar hävda att det alltid måste finnas en makt som dikterar och vi alla måste vara slavar, antingen vi vet vet om det eller ej. Det där blir svårt för mig med mina auktoritetsproblem att acceptera (fastän det kanske är sant). Jag har svårt med hierarkier och har säkert ett medfött anarkistsyndrom (undrar om anarkistsyndrom kommer in som syndrom i DSM snart 🙂 ). Jag kan ha förståelse för Chomsky som efter en debatt med Foucault lär ha sagt:
“He struck me as completely amoral, I’d never met anyone who was so totally amoral”

Foucault Kraschkurs:
Del 1)

Del 2)

Del 3

Advertisements

7 comments

  1. Var ska man kommentera egentligen? Hittar inte var jag ska skriva kommetarer gällande filosofiilägget (som jag tycker var ett kul och annorlunda sätt att se på filosofin och världen).

    Gällande brott och straff så måste vi människor ha ett slags ramar med regler och normer för att kunna leva tillsammans utan totalkaos. Samma med DSM. För iaf kah vill inte ha psykotiska och pedofiler som springer ute i frihet på våra gator.

    Men de lagar som skrivs och tillämpas idag verkar snarare vara skrivna för att hålla folket på plats och göra de besuttna glada. För i kulisserna är det ändå alltid de som styr samhället – så länge vi har ett kapitalistiskt ekonomiskt system.

    (Det var nåt mer jag skulle skriva, men plötsligt ändrades mitt fokus till en annan sak och sen glömde jag bort vad jag tänkte på innan…..så är det att bli gammal, men det är inte alltid av ondo…..HAHAHA!!!)

    // Kao

    Like

  2. Din kommentar verkade hamna rätt i alla falla 🙂

    Jo, det behöver finnas moraliska ramar inom vilka man kan verka. Men DSM-ramarna av normalisering börjar bli lite väl tilltagna nu. T.ex lider jag av “kaffeavtändnings-syndromet nu då jag slutat med kaffe (jo, faktiskt finns det inskrivet i i DSM – även kaffeberoende finns inskrivet – så det är lite “damn you if you do – damn you if you don´t” – dricker du kaffe har du en DSM-diagnos – slutar du får du en annan 🙂 )

    Tyvärr verkar ju det som det moraliska ramverket i vårt samhälle snarast gynnar psykopater som ställs på piedestal . Mer “primitiva” kulturer (som antagligen aldrig hade något DSM-uppslagsverk 🙂 ) hade lösningar på hur psykopater skulle hanteras – eskimåer knuffade dem över iskanten så de drunknade, indianer i Amazonas slängde ut psykopaterna från stammen så de fick klara sig själva i djungeln (mao de dog ganska snabbt). Inte för att jag förordar att vi ska avrätta psykopaterna i vårt samhälle men dtet något som är helt galet när de sätts på piedestal.

    Nä, jag har alltid “tappat” bort tankar – man hittar dem igen. Det är mycket värre att fastna i en tanke och inte komma loss, då utvecklas man ingenting – tyvärr är det många som sitter stenhårt fast itanken utan frihet. Du, däremot, verkar ha en fågels förmåga att flyga fritt med tanken – det är en gåva!

    Like

  3. Du skriver: ”…jag använder mig av postmodernismens “everything goes” – så jag ger mig rätten att skriva va fan som helst”.

    Postmodernism? Och “everything goes”?? Nädu, inget flum 🙂 Så lätt kommer du inte undan 🙂

    Like

    • Nä, som sagt, jag vet inte om jag fattat det riktigt så du har nog rätt. Men jag tycker det finns mycket som är vettigt i att inte låta sig fastna i att det sätt vi ser världen på och tro att vi är mer upplysta än t.ex äldre generationer. De åsikter vi ser verkligheten genom har också osynligt galler av normer som vi inte alltid själva uppfattar som håller oss fångna. Det där “everything goes” tycker jag också, liksom du också verkar tycka, vara en enorm förenkling av postmodernismen – men det är ett bra uttryck som jag använder för att gömma min okunskap i ämnet 🙂 .

      Like

      • Absolut (jag är inte speciellt insatt i postmodernismen). Vidare: det finns mycket att lära av olika generationer. På mitt förra jobb så umgicks jag flera gånger i veckan med en gammal dam. Jag hämtade posten till henne (hon hade svårt att gå), och hon bjöd på kaffe och kakor. Vi kunde snacka i flera timmar. Det var väldigt intressant. Lika intressant kan det vara att snacka med en fyraåring. Jag tycker att det är intressant kryssa mellan olika generationer, och få lite olika perspektiv.

        Liked by 1 person

      • Men oavsett hur det är med den saken (postmodernismen) så är en sak åtminstone fullständigt glasklart: pengasystemet kan du till 100%! Du har öppnat ögonen på många (inklusive mig) …

        Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s